![[personal profile]](http://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
naturlaraMiljögifter finns överallt omkring oss, och påverkar givetvis oss när vi får dem i oss.
Hur kommer de ut i miljön? Tja, lättast är att säga; på alla möjliga vis. År 1976 upptäcktes det att företaget BT Kemi grävt ned 800 tunnor giftigt avfall mitt i samhället Teckomatorp. Det var helt enkelt billigare och enklare att gräva ned dem än att ta hand om dem på korrekt vis. Samma år skedde en industriolycka och en fabrik i Soveso släppte ut kilogramvis med dioxin i luften. Inom några dagar hade man hittat över 3000 döda djur och ca 80 000 djur fick nödslaktas. Över 400 personer visade sig ha fått klorakne.
De flesta miljögifter kommer dock ut i miljön mer gradvis. Kvicksilver användes länge i tandfyllningar med amalgam, i vissa färgpigment, och som en förorening i stenkol som förbränns. Resultatet är att svenska sjöar har en hög halt med kvicksilver, och att man egentligen inte skall äta så några större mängder svensk insjöfisk, och i många fall (t.ex. kvinnor som planerar att skaffa barn snart eller är gravida) helst inte alls.
Och i och med att vi går över till lågenergilampor så finns det en risk att utsläppen ökar igen: varje lågenergilampa innehåller nämligen lite kvicksilver. Så det är mycket viktigt att se till att dessa inte hamnar i soporna.
I leksaker och andra plastföremål finns det ofta ftalater. De är iofs förbjudna i t.ex. leksaker, men ibland bryts det mot reglerna.
Kläderna du köper i handeln innehåller mer än det som står på etiketten, till exempel antibakteriella medel, azofärgämnen, bromerade flamskyddsmedel och olika giftiga eller allergiframkallande metaller.
På tal om metaller, på senare år har man börjat tillsätta silver i allt möjligt (t.ex. i kylskåp, tandborstar, kläder, skärbrädor eller madrasser) där man vill undvika bakterietillväxt Men silverjoner är miljöfarligt, och blir kvar länge i miljön. Så om etiketten antyder att varan är behandlad för att t.ex. undvika dålig lukt så vet du vad det beror på.
På tal om skärbrädor: ofta hör man att en plastskärbräda är mer hygienisk. Men sanningen verkar vara att de i trä har mindre bakterietillväxt i verkligheten. När plasten är ny är den bättre, men den blir snabbt fylld med skåror från kniven, och där frodas bakterierna. I träet "läker" skårorna mer, och miljön tycks även på annat vis vara sämre för bakterierna.
Och ofta är ju kläderna och skorna impregnerade mot smuts och väta, vilket ju låter bra. Men ibland är det inte så bra, när de är impregnerade med miljöfarliga perfluorerade ämnen. Kanske är det dags för oss konsumenter att protestera och rösta med plånboken (m.a.o. inte köpa de varorna)?
Kort sagt, din vardag är fylld av olika kemikalier, och inte alla är nyttiga att bli utsatt för.
Slut på dagens skräcknovell...
Hur kommer de ut i miljön? Tja, lättast är att säga; på alla möjliga vis. År 1976 upptäcktes det att företaget BT Kemi grävt ned 800 tunnor giftigt avfall mitt i samhället Teckomatorp. Det var helt enkelt billigare och enklare att gräva ned dem än att ta hand om dem på korrekt vis. Samma år skedde en industriolycka och en fabrik i Soveso släppte ut kilogramvis med dioxin i luften. Inom några dagar hade man hittat över 3000 döda djur och ca 80 000 djur fick nödslaktas. Över 400 personer visade sig ha fått klorakne.
De flesta miljögifter kommer dock ut i miljön mer gradvis. Kvicksilver användes länge i tandfyllningar med amalgam, i vissa färgpigment, och som en förorening i stenkol som förbränns. Resultatet är att svenska sjöar har en hög halt med kvicksilver, och att man egentligen inte skall äta så några större mängder svensk insjöfisk, och i många fall (t.ex. kvinnor som planerar att skaffa barn snart eller är gravida) helst inte alls.
Och i och med att vi går över till lågenergilampor så finns det en risk att utsläppen ökar igen: varje lågenergilampa innehåller nämligen lite kvicksilver. Så det är mycket viktigt att se till att dessa inte hamnar i soporna.
I leksaker och andra plastföremål finns det ofta ftalater. De är iofs förbjudna i t.ex. leksaker, men ibland bryts det mot reglerna.
Kläderna du köper i handeln innehåller mer än det som står på etiketten, till exempel antibakteriella medel, azofärgämnen, bromerade flamskyddsmedel och olika giftiga eller allergiframkallande metaller.
På tal om metaller, på senare år har man börjat tillsätta silver i allt möjligt (t.ex. i kylskåp, tandborstar, kläder, skärbrädor eller madrasser) där man vill undvika bakterietillväxt Men silverjoner är miljöfarligt, och blir kvar länge i miljön. Så om etiketten antyder att varan är behandlad för att t.ex. undvika dålig lukt så vet du vad det beror på.
På tal om skärbrädor: ofta hör man att en plastskärbräda är mer hygienisk. Men sanningen verkar vara att de i trä har mindre bakterietillväxt i verkligheten. När plasten är ny är den bättre, men den blir snabbt fylld med skåror från kniven, och där frodas bakterierna. I träet "läker" skårorna mer, och miljön tycks även på annat vis vara sämre för bakterierna.
Och ofta är ju kläderna och skorna impregnerade mot smuts och väta, vilket ju låter bra. Men ibland är det inte så bra, när de är impregnerade med miljöfarliga perfluorerade ämnen. Kanske är det dags för oss konsumenter att protestera och rösta med plånboken (m.a.o. inte köpa de varorna)?
Kort sagt, din vardag är fylld av olika kemikalier, och inte alla är nyttiga att bli utsatt för.
Slut på dagens skräcknovell...
